Hur allt började....
Jaha det verkar som om alla skall skriva träningsblogg i dagens läge. Känns nästan lika poppis som att börja träna inför ironman. Så skall ajg då vara sämre. Mja...kanske inte blogg kan jag väl skriva dock mest för egen skull för att ha som träningsdagbok att kunna gå tillbaka till.
Träning var det ja... vi kanske skall ta det från början hur jag i helskotta hamnade i detta. Jag som länge varit partyprissen nummer ett... Kanske kände jag att jag med mina 39år började få nog av partylivet men hur som helst så en onsdag när Ironmanfebern var i Kalmar så bara kände jag, helt otränad...ja joo hade väl sprungit ett par löppass men mer var det inte. Att ett minitriathlon kanske man skulle kunna ställa upp i detta var på onsdagskvällen och minitriathlonet gick mindre än 24timmar senare....
Första frågorna som dök upp var...min gamla tävlingscykel (som stått i ett och samma förråd i 20år) funkar den? Går den att använda? Är hjulen som åttor vid det här laget? Sagt och gjort ut till familjens förråd (som egentligen är en gammal skola....för här slängs inga grejjer ;-) ) Hitta cykeln....där är den juh...kolla hjulen...har de slagit sig mycket? Inte en millimeter på 20år...det var kvalité på den tiden ;-) Hitta mina kläder och cykelskor...det gick lite sänre, hittade valda delar.....attans...kan fan inte cykla utan cykelskor... Jaja det får lösa sig... Nu är jag ostoppbar.
Hem och ut och prova cykeln som jag inte suttit på på 20år...fan vad fint den rullade.... Det här blir kanon...kanske...
Nästa problem...simning.... Badbyxor....får jag köpa ett par för de där halvlånga billabong jag har kan man nog inte använda... likaså simglasögon kanske man skall ha..... Men framför allt kan jag simma 386meter???? När gjorde jag det senast?? antagligen när jag var 12år eller sådant...DET var lite skrämmande... Äsch hur svårt kan det vara.
Torsdag morgon. Ställer mig i kö för att köpa mig en startplats. fullt med folk.Men jag står nästan längst fram... Strul strul med chippen så det tar väl en timme innan jag fått den...Under tiden så har jag ringt Lasse på adels cykel och jojomensan han har ett par skor och hjälm...för den hittade jag inte heller... men vad har man för kläder då? får man byta om till cykelbyxor? nähä ingen nakenhet här inte...ok får bli att springa och cykla i badbyxorna jag inhandlat... Sagt och gjort nu känner jag mig lite färdig inför utmaningen... Teamar upp med en tjejkompis som gjort minitriathlonet innan så jag har ett litet hum om vad som hända skall och hur man går tillväga... Byter om, ställer cykel och allt på plats... Och så iväg emot starten... starten går med 5mins intervaller och självklart är jag i sistagruppen...kul...jag kommer att komma imål som sista man....HOPPAS att det är någon som kör på någon damcykel som jag kan komma före iaf. I vattnet....lite kallt...och jag är ganska nervös...hur i helskottan skall detta gå...men som tur är det massa livräddningsbåtar runt om...som kan fiska upp mig om jag håller på att drunkna... Starten går börjar crawla.... kommer väl en 25-50m innan jag är helt slut...detta håller inte får gå över till kärringsim....hmm man skall ha huvudet under vatten i bröstsim....får testa...bläää massa kallsupar...får helt enkelt hålla mig till kärringsimmet...hänger ändå med ganska bra i gruppen. upp ur vattnet....massa vänner som står och skriker på mig jäklar vilken kick när 10pers står och skriker...Alis...Alis...Alis...Alis..... wow endorfinerna flödar.....Alis är förresten mitt smeknamn som kommer från mitt efternamn som är Ahlqvist. så både syrran och brorsan kallas också ahlis...fast de har en annan stavning ;-) Att vi har samma smeknamn har skapat lite förvirring ibland... ;-) ..Mitt smeknamn är så utbrett och vedertaget att när jag jobbade på krogen för ett antal år sedan så kom lönespecarna med bara Alis på....undrans hur det sedan funkade hos skatteverket ;-)
Iaf. byte till cykelgrejjer tyckte det gick rasande fort men så här några månader sedan så vet jag att här finns ett par min att spara. Och så på cykeln....jösses....trampar på för glatta livet tycker det gick väldigt fort men ändå kommer jag inte knappt ifatt någon utan blir mest omkörd.... Tungt och trött in för växling....vännerna står och skriker...härligt..mer energi.... löpning....här känns det lite tungt kan jag säga...blir till att gå en del kroppen är inte riktigt van att jobba såhär efter att i tjugo år legat i träda... När man närmar sig målgången kommer iaf. energin tillbaka och jag går imål på 1.19 vilket jag känner som en seger att jag överhuvudtaget tagit mig imål helt otränad...Första orden jag säger fy helvete....detta gör vi aldrig om igen....förrens nästa år.... och på den vägen är det.
