1mils oskulden is no more!!!
Igår satt jag och funderade på om jag skulle Simma löpa eller cykla. Efter lite övervägande tänkte jag faktiskt att jag skulle prova att ut och springa trots att det gjorde ont i soleus (om det nu är det) och inte stressfraktur. Det verkar väldigt jobbigt... Startade klockan och funbeatappen som jag provade för första gången. Började springa helt planlöst visste inte vart jag skulle så jag sprang ner emot Kalmarsundsparken där får man en svag röst i bakgrunden vid 1km som säger tiden bahh hörde juh fan inte vad hon sa....Men det gick undan just där (om man räknar med mina mått mätt) går inte direkt att springa sakta till electronic warfare med apoptygma berzerk här är en länk till den http://www.youtube.com/watch?v=glUvHA-mSHI prova att springa sakta till den om ni kan ;-)
Kom på att jag glömde att ta på mig ett extra lager strumpor som skulle hjälpa emot mina skavsår men va fasiken tänkte jag hur ont kan det göra gäller att förbereda kroppen tidigt för smärtan som kommer i augusti. Smärtan kom direkt vid start i benet men det funkade ändå att springa på och blev inte värre. Planen var att springa 6km då jag sprang 4.7km förra veckan och för att inte öka för mycket. Benen pinnade på bra känns som löpsteget börjar trimmas in, hade kadens på 86 räknat på en fot. pulsen höll jag stadigt på runt 90% och det var inte alls jobbigt. efter ett tag så kommer jag till stensö elljusspår där slumpas mauro scoccos sara fram... först tänkte jag bara trycka bort den men sedan infaller sig ett sådan jävla lugn och jag bara flyter med. har tidigare bara känt pest och pina för att springa men nu fattar jag var folk menar när de säger att det är skönt att ut och springa. Tänker ta 2.5km varvet och sedan hem soleus känns varken mer eller mindre än tidigare skoskavet känns dock mer, Tänkte att om jag springer ända hem så bör det bli ca 6km. Nästan hemma så börjar jag fundera. Undrans om man skulle ta och springa 7km istället...Men då kan jag juh lika gärna springa strax över 8km så har jag slagit längdrekord. Ja 9km då...men 9km då kan jag ju lika gärna springa en mil.... Ja för fan 1mil får det bli känns så jävla gutt att springa trots att det gör lite ont här och var. Så jag springer runt lite här och där i sakta mak. 6.30 höll jag de sista kilometrarna. Når 10kilometer stänger av och promenerar sista biten hem så jävla nöjd. Men lite rädd att det skall bli en massa strul med benen efteråt.
Hemma, av med skor och strumpor. ena blodblåsan har spruckit men den andra är stor och fin som en kanin. men känns ändå bra. Uppeldad som fasiken över min mil så tar jag efter en stunds övervägande och beger mig till simhallen och avlägger en futtig 700m och sedan in i bastun vilket var jäkligt skönt. Hem har lite ont i benen. Smärtade lite under natten kändes det som men imorse var det ganska bra så det blev ett simpass då med. 1600m där jag bara fokuserade på tekniken. Vilade dock ganska mycket emellan för man längd efter längd bara så tappar man tekniken efter ett tag när man börjar bli lite trött så det fick bli som intervaller. 50-200m åt gången
Nu sitter jag här och är så jäkla nöjd, löpningen har varit det jag mest varit orolig för men nu känns det som att det är på G. Om jag kan gå från 50m crawl till 2000m på 1.5månader så skall jag väl kunna få ordning på löpningen också...märker juh hur konditionen förbättras hela tiden och tiderna kryper neråt.
Im on the move.
